När man har ett problem så tror så många att man är ensam om det. Fast det är inte så! Det är fel! Låt mig förklara min syn på det hela gott folk. 

Delar av min historia som forma mig. 
Jag blev misshandlad, huvudet dunkad i sängen, väggar, dörrar skakad som liten. Fick höra hur dålig jag var, alla fel jag gjorde, än idag har jag inte hört min mamma säga hon älskar mig. Har aldrig haft en pappa i mitt liv, vilket jag har insett idag hur viktigt det hade varit att ha den förebilden med. Fick diagnosen ADHD när jag var 6. Då började jag få höra. Du är inte som alla andra, du kan inte bli något om du inte tar medicinen, du är en bättre människa om du tar medicinen. Det jag hörde innerst inne var. Du är värdelös, det är inte okej att vara Oscar, jag kan aldrig göra något rätt mm. Kommer ihåg ett dilemma som om det var igår. Jag var ganska lat som liten men ville göra mamma stolt och glad när hon kom hem från jobbet så jag plockade ur diskmaskinen. När hon kom hem hörde jag i köket. "Vad fan har du inte plockat in diskmaskinen för när du fan ändå tömde den?". Min reaktion var på med hörlurarna och sätta på Counter-Strike och börja spela. Sen dess vågade jag verkligen inte göra något för ja var rädd att jag ändå kommer göra det fel. Så jag började spela mycket. Kunde sitta 20-50h och spela konstant och inte blev jag duktig. Jag såg det inte då men det var ett självklart flyktbeteende. Jag vågade inte vara i verkligheten. 
När det kom ut att jag hade ADHD blev jag mobbad. Mina vänner sprang ifrån mig, jag förstod inte varför så jag sprang efter, tillslut hade dom sprungit ifrån mig. Dom började bli elaka. Dom hörde aldrig av sig. Dom ringde aldrig på min dörr (90-talet, inga mobiler), ändå spela dom fotboll på gräsplätten utanför min balkong. Dom kalla mig fula saker. Blev 7år och fick börja skolan. Fick ha en speciell lärare med mig och blev mobbad för det med. Jag hade svårt att förstå saker, att hänga med i samma takt som dom andra, jag fick höra att jag inte kunde hålla på så. Jag måste göra detta. Jag var 7? sättet fungerar inte för mig? Det var inte så att jag viste hur man löste saker så jag fortsatte med ett inlärningsätt som inte lärde mig något. Förhållanden blev värre hemma med våld och kränkningar. Jag fick börja bo hos en stödfamilj utan att veta varför. Min tanke var. Vill inte mamma ha mig?! Är jag en sån dålig son? När jag var jobbig fick jag höra att mamma inte orkar mig, då fick jag bo hos hennes vännina eller så skicka hon mig till mormor lr kontaktfamiljen. När jag var 7 dog min pappa (han tog livet av sig). Fick träffa han en gång. Då var han påverkad av droger och alkohol. Livet fortsatte så här några år. När jag blev 10 skicka dom mig till en skola ute i skogen för jag klarar inte av att vara med dom normala barnen. Det var det jag fick höra. Skolan där var väll bra, lärarna var snälla mm. Kom ihåg att jag fick den snyggaste läraren där och var ganska glad över det. Jag kom däremot kontakt med barn som misskötte sig som jag. Min ilska växte och jag slog på några andra barn ganska ordentligt på skolan. Så illa så jag försökte slänga ut en person genom fönstret (2a våningen). När jag var klar där, då skulle jag skickas vidare. Tror jag gick i 7an skulle fylla 13. Började få umgänge med folk som använde droger och dom ville jätte gärna ha med mig när dom använde. Jag fick känna på att någon vill vara med mig, någon vill umgås med mig, någon behöver mig, någon vill ha min hjälp, jag kan göra andra nytta MM. Så det var ett paradis för mig. Jag började få vänner. För att hålla texten lite kortare. Jag har testat flera olika droger och blev drogfri när jag var 18. Bott på 2 behandlingshem. Sovit i parker. Mellan 16 och 18 var det mest återfall på återfall men kunde göra andra saker ändå. 

Jag har fått dykvertifikat, tränat mycket och läst anatomi, fysiliogi, körkort, jobbat som behandlare, gjort volntär arbete i senegal. mm 
Med det vill jag säga det här nere :D.

Folk snackar om att dom går igenom olika sakare när dom är feta, skär sig, drogar, dricker, spelar mm.
Redan nu kanske du tänker " Ja det är skillnad ". Ja lite rätt har du iaf. Dom praktiska delarna är ju olika. Droger är ju inte samma sak som att spela. Skära sig är ju inte samma sak som att vara fet. Betonar inte att den ena är värre än det andra. 

Vad har vi då gemensamt med varandra? För ibland är vi ju inte ens i samma umgänge (gemenskap). 
Är det inte våra sätt att trycka ner oss själva för hur dåliga vi är? Hur vi rättfärdar våra beteenden eller det vi gör. (för att hålla det kort)

Att vi förklarar för oss hur dåliga/äcklig/oälskad jag är(övergrepp på sig själv),  hur alla är elaka mot just mig (självcentrering), att alla kollar på mig (självacentrering), att man får ta saker för det ligger ju öppet (rättfärdande), men det jag gör iaf inte värre än den där saken (rättfärdande), hen gjorde så mot mig så då får jag göra så mot hen (rättfärdande), mår bra när jag gör detta (flykt från känslor) 

Egentligen är allt ett rättfärdande för att inte se sitt problem. Även när man har insett att man har problem så kan man fortsätta med detta. Vad ska man börja kolla på då? 

Är det inte det förgågna som fårmar dig? Din uppväxt, barnkrets, spel, media, vänner, det du har fått höra när du var yngre, det du dåliga du får just nu? 

Om man inte bearbeta det som skapat dina ärr kan man då bli riktigt glad igen? 
Om du inte tar tag i saker som händer dig kan du då leva i nuet och kolla fram? 
Kan du hålla täppa igen ett hål med tryck i oavsett ur kraftigt trycket är? Nej du är inte stålmannen lr kvinnan, tyvärr. 
Saken är inte den att du har varit med om det ena och det andra och fortfarande inte fått utbrott. 
Frågan är när och hur loket kommer flyga av. Dör du vid explosionen? vaknar du till? försöker du täppa igen hålet igen? 

Menar inte att du nu ska gå till en psykolog och börja dela med dig. Försöker öppna ögonen på folk och få dom att förstå. Ditt känsloliv är viktigaste du har, din andlighet, dig själv. Du speglar av dig, du lär upp andra som tex dina barn. Du är en förebild någonstans fast du inte tror det. 

Idag kan jag ta MINA erfarenheter och hjälpa andra. Jag kan ta min lärdom och ge till andra. Jag kan ge det jag har fått för att behålla det jag har. (ja 12steg i den). Det jag vill säga är att se inte någon gå förbi för att du har inte har gjort samma PRAKTISKA dyssfunktionella sak. Den personen går där och känner förmodligen 80-90% samma känslor som du har känt och även ibland kan känna. LÅT INTE NÅGON GÅ ENSAM. Bryt samhället vi lever i att det är konstigt att säga hej till någon du inte känner, att hjälpa någon packa påsen i affären. ATT RÄCKA UT DIN HAND TILL EN OKÄND MÄNNISKA! 

Jag ska bli en personlig tränare. Jag tränar redan folk som får grymma resultat. (just nu tränar jag bara en kille haha) men har tränat flera. Idag ger jag min kunskap vidare på många sätt fast detta är ett sätt jag vill ge vidare på och försörja mig på. 

ORKAR INTE KOLLA DÅLIG GRAMMA O FELSTAVNING, DEAL WITH IT :D 
Bless 
/Oscar aka Viking

 

Johanna

24 januari 2014 07:23

Jag ville bara säga att det var en bra text du skrev, och det måste ha varit jobbigt att tänka tillbaka på allt som hänt. Riktigt bra skrivit :)

http://Johanna-jojo-Johansson.bloggplatsen.se

 

En plats i solen

24 januari 2014 16:54

din text berör verkligen. Det är tråkigt läsa du haft det som du haft det, men du väljer och göra något bra av det istället, hjälpa andra osv. Det skall du vara stolt över och över dig själv! Du har många kloka tankar. fortsätt så!

http://enplatsisolen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, ja titeln är helt korrekt. Då jag bara tränar en kille just nu nere i italien så tänkte jag göra lite gratis träning. Detta är dealen. Jag tar på mig max 3 st nu. Gärna blandade så det inte bara blir tjejer som ska gå ner i vikt eller killar s...

Vad är protein? Protein eller äggviteämne som det hette förr. Är en molekyl som egentligen står för allt levande. En proteinmolekyl består av aminosyror som hålls ihop av långa kedjor. Det mesta proteinet är mer eller mindre glykosylerade. Det menas...

Så. Nu är mitt benpass avklarat. Snart dags för lite middag. Blir kyckling, ris och grönsaker. Tänkte på att många tappar motivationen av vintern när jag gick till gymmet. Vilket jag kan förstå. Det är kallt, slaskigt (vissa områden). Man vill inte r...

Tjena. Jag är en ny kille på bloggplatsen. Tänkte att jag testar detta lite. Är du intresserad av träning så är jag defenetivt rätt kille att följa. Lite uppdatering vad jag har gjort nu senaste månaden då. Har gått på diet och klyvt bort ganska myck...